WP_Post Object
(
[ID] => 885
[post_author] => 3
[post_date] => 2018-05-21 22:28:34
[post_date_gmt] => 2018-05-21 20:28:34
[post_content] => En liten text om varför du skall tänka på ljustillverkning nästa gång du planerar din träning.Har du stöpt ljus någon gång? Om du gjort det så hände det antagligen någon gång för längesen inför en julhelg eller som en pysselaktivitet under skoltiden. Jag tänkte nämligen försöka mig på att jämföra ljusstöpning med ett adekvat träningsupplägg för en löpare eller egentligen, alla motionsformer.
Tänk efter, hur gör du ett ljus? Jo, du har en tygveke fastknuten på en pinne. Du har en hög och helst smal kastrull på spisen fylld med smält stearin. Du doppar ner din veke i stearinet, håller kvar den där under någon sekund, lyfter sedan upp den, hänger den på en ställning och låter den svalna en stund innan du upprepar proceduren. Efter 20, 30 doppningar ner i kastrullen så kan du ha lyckats. För varje gång du doppat veken i det heta stearinet och sedan låtit skapelsen svalnat så har stearinljusets form långsamt växt fram. Tunna lager av stearin skapar till slut ett färdigt stearinljus. Vitt och ståtligt, redo att sprida sitt varma ljus omkring sig.
Men. Du är en modern människa. Vem orkar vänta på stearin? Ett sådant totalt hopplöst analogt material. Du kanske tänker att du vill skynda på processen en smula. Du kommer på idén att hålla veken nere i stearinet ordentligt länge så att det fastnar riktigt mycket stearin vid samma doppning. På så sätt slipper du hålla på och doppa så förtvivlat många gånger. Resultatet? Det redan uppbyggda stearinet smälter sannolikt och löser upp sig i kastrullen och när du förväntansfullt lyfter upp ljuset så ser du att det du får upp är en tunn, sorglig veke fastknuten i käppen ovanför.
På liknande sätt kan man sköta sin träning också. Tänk att du skall börja löpträna. Istället för att anamma de gamla metoderna som bygger på att långsamt vänja kroppen vid den ganska tunga belastningen som träningsformen innebär så kör du en lite mer uppdaterad metod, en metod värdig 2018. Du går all-in. Alldeles för långt träningspass. Vi snackar mil. Och ja, vi snackar belastningsskador.
Så istället för att snabbdoppa veken i stearinet så blev du girig och i din iver tänkte gjuta på lite mer stearin än vad man brukar göra. På samma sätt som veken blev av med sitt stearin blir du nu av med effekten av din tidigare träning när du tvingas till ett träningsuppehåll på grund av att kroppen åkt på en överbelastning. Tillbaka till ruta ett. Hej naprapaten!
Ett annat tänkbart sätt att faila tillverkningen av ett stearinljus är ju att doppa veken lite för intensivt. För egentligen, vad är det som säger att man måste vänta just 10 sekunder mellan doppningarna? Om man halverar den tiden till så kommer ju hela stöpningen att gå snabbare, mycket smidigare. En genväg.
Det mest tänkbara scenariot av denna metod är att du höjer temperaturen och smälter det tidigare fastgjutna stearinet och som tidigare drar återigen upp en tunn och eländig veke. Allt det tidigare stelnade stearinet har nu smält tillbaks ut i kastrullen.
Även denna snabbmetod används ibland av löpare då de helt enkelt hoppar över vilan. Personen tänker, det är väl ingen naturlag som säger att man inte kan springa varje dag? Två till tre gånger i veckan låter så himla "Svensson-aktigt". "Det är bare å köra".
Och precis som för stearinljuset så är prognosen för ett sådant träningsupplägg given och inte alltför hoppfull. Hej naprapaten, tar ni högkostnadskort?
Ofta träffar vi naprapater personer som själva upplever att de framför allt har något som måste ”fixas till” i kroppen. Ibland är de påfyllda med kunskap från både Google och Wikipedia. Och efter att ha lyssnat på deras berättelse så kommer deras frågor, ”Kan det vara en låsning i höften?” ”Behöver jag hålfotsinlägg?” ”Borde jag köpa ett par kompressionstajts?” Andra, i mitt tycke uppenbara frågor glöms bort. ”Har jag vilat för kort tid?” ”Har jag tränat för intensivt?” Sådant hör vi naprapater mindre av.
Hur skall du nu göra för att bli en bra löpare? Jo, enkelt, träna som att du skulle stöpa ett ljus! Här kommer tre punkter som sammanfattar ett bra träningsupplägg.
Var långsiktig. Stora mål som ligger alltför nära i tiden leder har en tendens att leda till träningsuppehåll. Antingen på grund av smärtor eller på grund av att motivationen avtar när träningen inte känns lika rolig längre. Så skippa det heroiska träningsprogrammet nu i sommar och satsa på det stora loppet nästa år istället. Då kanske du kan njuta av både träningen och tävlingen.
Var regelbunden. Att bli bättre på någonting innebär att du gör det kontinuerligt. Spring varje vecka, hela året, i vått och torrt, kallt och varmt. Använd ett löpband i värsta fall. Om du vill fokusera på en annan träningsform under en period så fungerar det förstås men lägg in ett pass löpning då och då så att kroppen inte glömmer bort det. Kontinuitet är utvecklingens moder!
Håll koll på intensiteten. Intervallträning är förvisso ett effektivt sätt att öka din kapacitet som löpare men belastar din kropp mycket hårdare än under distansträning. Skippa intervallerna helt i ditt träningsprogram om du inte är en van löpare. Om du ändå funderar på att lägga in intervaller, ägna först en tanke åt de första två orden i punkt 1 en gång till.
Har du stöpt ljus någon gång? Om du gjort det så hände det antagligen någon gång för längesen inför en julhelg eller som en pysselaktivitet under skoltiden. Jag tänkte nämligen försöka mig på att jämföra ljusstöpning med ett adekvat träningsupplägg för en löpare eller egentligen, alla motionsformer.
Tänk efter, hur gör du ett ljus? Jo, du har en tygveke fastknuten på en pinne. Du har en hög och helst smal kastrull på spisen fylld med smält stearin. Du doppar ner din veke i stearinet, håller kvar den där under någon sekund, lyfter sedan upp den, hänger den på en ställning och låter den svalna en stund innan du upprepar proceduren. Efter 20, 30 doppningar ner i kastrullen så kan du ha lyckats. För varje gång du doppat veken i det heta stearinet och sedan låtit skapelsen svalnat så har stearinljusets form långsamt växt fram. Tunna lager av stearin skapar till slut ett färdigt stearinljus. Vitt och ståtligt, redo att sprida sitt varma ljus omkring sig.
Men. Du är en modern människa. Vem orkar vänta på stearin? Ett sådant totalt hopplöst analogt material. Du kanske tänker att du vill skynda på processen en smula. Du kommer på idén att hålla veken nere i stearinet ordentligt länge så att det fastnar riktigt mycket stearin vid samma doppning. På så sätt slipper du hålla på och doppa så förtvivlat många gånger. Resultatet? Det redan uppbyggda stearinet smälter sannolikt och löser upp sig i kastrullen och när du förväntansfullt lyfter upp ljuset så ser du att det du får upp är en tunn, sorglig veke fastknuten i käppen ovanför.
På liknande sätt kan man sköta sin träning också. Tänk att du skall börja löpträna. Istället för att anamma de gamla metoderna som bygger på att långsamt vänja kroppen vid den ganska tunga belastningen som träningsformen innebär så kör du en lite mer uppdaterad metod, en metod värdig 2018. Du går all-in. Alldeles för långt träningspass. Vi snackar mil. Och ja, vi snackar belastningsskador.
Så istället för att snabbdoppa veken i stearinet så blev du girig och i din iver tänkte gjuta på lite mer stearin än vad man brukar göra. På samma sätt som veken blev av med sitt stearin blir du nu av med effekten av din tidigare träning när du tvingas till ett träningsuppehåll på grund av att kroppen åkt på en överbelastning. Tillbaka till ruta ett. Hej naprapaten!
Ett annat tänkbart sätt att faila tillverkningen av ett stearinljus är ju att doppa veken lite för intensivt. För egentligen, vad är det som säger att man måste vänta just 10 sekunder mellan doppningarna? Om man halverar den tiden till så kommer ju hela stöpningen att gå snabbare, mycket smidigare. En genväg.
Det mest tänkbara scenariot av denna metod är att du höjer temperaturen och smälter det tidigare fastgjutna stearinet och som tidigare drar återigen upp en tunn och eländig veke. Allt det tidigare stelnade stearinet har nu smält tillbaks ut i kastrullen.
Även denna snabbmetod används ibland av löpare då de helt enkelt hoppar över vilan. Personen tänker, det är väl ingen naturlag som säger att man inte kan springa varje dag? Två till tre gånger i veckan låter så himla "Svensson-aktigt". "Det är bare å köra".
Och precis som för stearinljuset så är prognosen för ett sådant träningsupplägg given och inte alltför hoppfull. Hej naprapaten, tar ni högkostnadskort?
Ofta träffar vi naprapater personer som själva upplever att de framför allt har något som måste ”fixas till” i kroppen. Ibland är de påfyllda med kunskap från både Google och Wikipedia. Och efter att ha lyssnat på deras berättelse så kommer deras frågor, ”Kan det vara en låsning i höften?” ”Behöver jag hålfotsinlägg?” ”Borde jag köpa ett par kompressionstajts?” Andra, i mitt tycke uppenbara frågor glöms bort. ”Har jag vilat för kort tid?” ”Har jag tränat för intensivt?” Sådant hör vi naprapater mindre av.
Hur skall du nu göra för att bli en bra löpare? Jo, enkelt, träna som att du skulle stöpa ett ljus! Här kommer tre punkter som sammanfattar ett bra träningsupplägg.
Mo Farah har lärt sig begränsa sin intensiva träning. Det går rätt bra ändå.
